Jag hatar när jag mår dåligt. Då sysselsätter jag mig med något, och när jag är klar och gjort varenda liten detalj så hinner sömnen ikapp mig. Fast jag kan inte gå och lägga mig för då hinner mina tankar ikapp mig. Så jag håller mig uppe tills mina ögon inte klarar mer, för då vet jag att när jag lägger mig är sömnen snabbare än tankarna. Någon gång måste jag ta itu med allt, förr eller senare slår det tillbaka på mig. Hårdare än förut.