Trodde aldrig att det skulle bli såhär jobbigt. Men efter det sista smset så föll tårarna värre än niagara fallen. Det gör så ont i mig, inte den smärta man känner när huvudvärken kommer eller när man skär sig på ett papper. Utan en annan sorts smärta, en overklig smärta som smyger sig på inifrån. Jag kan bara börja gråta från ingenstans. Jag vaknade imorse och bara började gråta, när jag satt vid datorn började jag gråta, i bilen började jag gråta. Det är inte grin, utan tårarna bara börjar rinna. Jag har ingen lust att gå på fest ikväll egentligen, men jag kan inte sitta hemma. Jag kan verkligen inte det.