Varför ska allt behöva vara så himla komplicerat? När man hittar en kille som är helt perfekt, som tar en för den man är, måste det finnas en hake? Måste någoting förstöra? Jag vill så gärna vara lycklig utan hakar. Bara känna att just nu så är allt perfekt. Jag har aldrig under hela mitt sexton åriga liv känt att allt är perfekt som det är, aldrig! Jag är så jävla trött på att alltid ha "men" i bakhuvudet! Jag vill flytta till Madagaskar med dig älskling och aldrig någonsin behöva återvända till verkligheten.