Jag är alltid en röra. Jag kan aldrig behålla mina egna hemligheter för mig själv.
 Jag skrattar för mycket åt dumma saker. Mina favorit sånger får mig att gråta på natten.
Jag kollar alltid efter 11.11 och 00.00. Jag saknar mer än vad jag märker det själv.
Jag lever i det förflutna, i minnen som jag har med människor jag älskar eller har älskat.
Jag hatar att tänka på verkligheten och jag har alltid så mycket hemlängtan att det inte
ens är lite roligt. Men inte "jag-saknar-mitt-hus"-hemlängtan. Det är nog mer en hjärtlängtan
efter alla saker jag förlorat och aldrig kommer att få tillbaka.. Det är svårt att definerna mig.
Jag är nog en cliché bara - tjejen som alltid älskar för mycket men aldrig får något tillbaka.
Jag vill inte vara heroinet i en tragisk kärleks historia. Det enda jag vill är att få personen
som aldrig har gett mig en andra tanke. Personen som jag aldrig kommer få.